This post is also available in: Suomi (Finska) English (Engelska)

Rusmedelssensitiv sorg

Sähköiset lähteet:

Cartwright, P. (2015). Bereaved through substance use: Guidelines for those whose work brings them into contact with adults bereaved after a drug or alcohol-related death. Bath, UK: University of Bath.

Hoitotyön tutkimussäätiö (2018). Äkillisesti kuolleen henkilön läheisten tukeminen. Hoitotyön suositus (online). Hoitotyön tutkimussäätiön asettama työryhmä. Helsinki: Hoitotyön tutkimussäätiö, 2018 (viitattu 16.2.2023). Saatavilla: www.hotus.fi.

Hänninen K. (2017). ”Jokaisen elämä on ihan yhtä tärkee ja kuolema on yhtä tärkee” – päihdesensitiiviset surutyökäytännöt Sininauhaliiton jäsenyhteisöjen asumispalveluyksiköissä. Teoksessa Hänninen, Katariina & Laapio, Marja-Liisa & Liirus-Mäkelä, Virpi & Nurminen, Eeva toim. (2017) Päihdekuolema ja vaiettu suru. Helsinki: Sininauhaliitto ry. 26–32.

Hänninen K. (2020). Ryhmän rakenne ja rajat. Teoksessa Jaettu suru – kevyempi kantaa Katariina Hänninen, Markus Kopperoinen, Marja-Liisa Laapio, Virpi Liirus-Mäkelä, Eeva Nurminen Helsinki: Sininauhaliitto ry.  17–23.

Laapio M. L., (2017). Päihdesensitiivinen suru. Teoksessa Hänninen, Katariina & Laapio, Marja-Liisa & Liirus-Mäkelä, Virpi & Nurminen, Eeva toim. (2017) Päihdekuolema ja vaiettu suru. Helsinki: Sininauhaliitto ry. 9–17.

Laapio M. L. (2020). Elämä on kuolemista. Teoksessa Jaettu suru – kevyempi kantaa Katariina Hänninen, Markus Kopperoinen, Marja-Liisa Laapio, Virpi Liirus-Mäkelä, Eeva Nurminen Helsinki: Sininauhaliitto ry. 5–13.

Liirus-Mäkelä V., Nurminen E. (2017). ”Sain tulla näkyväksi” – kokemuksia päihdesensitiivisestä surutyöstä päihde- ja kriminaalityössä. Teoksessa Hänninen, Katariina & Laapio, Marja-Liisa & Liirus-Mäkelä, Virpi & Nurminen, Eeva toim. (2017) Päihdekuolema ja vaiettu suru. Helsinki: Sininauhaliitto ry. 18–25.

Liirus-Mäkelä V., Nurminen E., (2020). Ryhmän muodostaminen – sensitiivinen turvallisen tilan luominen. Teoksessa Jaettu suru – kevyempi kantaa Katariina Hänninen Markus Kopperoinen Marja-Liisa Laapio Virpi Liirus- Mäkelä Eeva Nurminen Helsinki: Sininauhaliitto ry. 14–17.

Liirus-Mäkelä V., Nurminen E. (2020). Työntekijän suru – On väärin, jos ei ole lupa surra. Teoksessa Jaettu suru – kevyempi kantaa Katariina Hänninen Markus Kopperoinen Marja-Liisa L Aapio Virpi Liirus- Mäkelä Eeva Nurminen Helsinki: Sininauhaliitto ry. 30–32.

Liirus-Mäkelä, V., Nurminen E. (2020). Muistohetket ja kohtaamiset asumisyksiköissä ja päiväkeskuksissa. Teoksessa Jaettu suru – kevyempi kantaa Katariina Hänninen Markus Kopperoinen Marja-Liisa L Aapio Virpi Liirus- Mäkelä Eeva Nurminen Helsinki: Sininauhaliitto ry. 33–36.

Nurminen, E. (2020). Henkilökohtainen kohtaaminen. Teoksessa Jaettu suru – kevyempi kantaa Katariina Hänninen, Markus Kopperoinen, Marja-Liisa Laapio, Virpi Liirus-Mäkelä, Eeva Nurminen Helsinki: Sininauhaliitto ry. 39–40.

Suomen virallinen tilasto (SVT): Kuolemansyyt [verkkojulkaisu]. ISSN=1799-5051. Helsinki: Tilastokeskus [Viitattu: 8.2.2023]. Saantitapa: https://www.stat.fi/tilasto/ksyyt

Titlestad, K. B., Stroebe, & Dyregrov, K. (2020). How Do Drug-Death-Bereaved Parents Adjust to Life Without the Deceased? A Qualitative Study. OMEGA – Journal of Death and Dying82(1), 141–164. https://doi.org/10.1177/0030222820923168

Kristine Berg Titlestad, Sonja Mellingen, Margaret Stroebe & Kari Dyregrov (2021). Sounds of silence. The “special grief” of drug-death bereaved parents: a qualitative study, Addiction Research & Theory, 29:2, 155-165, DOI: 10.1080/16066359.2020.1751827

Turunen, M. (2020). Istuuko surulintu olkapäälläsi? – Surulintumenetelmä päihdesensitiivisessä surutyössä. Teoksessa Jaettu suru – kevyempi kantaa Katariina Hänninen Markus Kopperoinen Marja-Liisa L Aapio Virpi Liirus- Mäkelä Eeva Nurminen Helsinki: Sininauhaliitto ry. 24–29.

Vaiettumenetys-sivusto. Mistä tukea? -sivu. Viitattu 16.2. Saantitapa: https://www.vaiettumenetys.fi/apua-ja-tukea/

Vainio S., Nurminen S. & Aho A. L. (2017). Vanhempien suru- ja selviytymisprosessi lapsen päihdekuoleman jälkeen. Teoksessa Hänninen, Katariina & Laapio, Marja-Liisa & Liirus-Mäkelä, Virpi & Nurminen, Eeva toim. (2017) Päihdekuolema ja vaiettu suru. Helsinki: Sininauhaliitto ry. 38–43.

Muut lähteet:

Haastattelu Sininauhaliiton työntekijöiden Kaisu Lähteenmäen, Tuomo Salovuoren ja Katariina Karppisen kanssa.

Haastattelu sosiaalipsykologi Kati Kärkkäisen kanssa

Vad är rusmedelssensitiv sorg?

Med rusmedelssensitiv sorg avses känslighet att bemöta alkohol- och drogrelaterade dödsfall på ett sätt som respekterar människovärdet och att identifiera de unika dragen i sorgen. I samband med alkohol- och drogrelaterade dödsfall är det ytterst viktigt att förstå betydelsen av rusmedelssensitiv sorg. Det är nämligen inte självklart att det känslospektrum som är förknippat med missbrukskulturen kan delas med människor som står utanför missbrukskulturen. De närstående och kamraterna till den som har dött av missbruk sörjer på individuella sätt. Sorgen som alkohol- eller drogrelaterade dödsfall orsakar är också mångformig och skiftande.

Ett alkohol- eller drogrelaterade dödsfall ger ofta en känsla av att sorgen är obefogad. Det beror bland annat på att samhället ofta signalerar att alkohol- och drogrelaterade dödsfall går emot normerna och till och med är självförvållade. Det kan vara svårt att berätta att någon har dött på grund av missbruk om man är rädd för att sanningen ska bagatellisera den närståendes liv och död.

Hur ska man bemöta människor vars närstående har dött på grund av missbruk?

Alkohol- och drogrelaterade dödsfall kan ofta uppfattas som självförvållade. Många närstående till personer som har dött på grund av missbruk upplever att dödsfallet är förknippat med stigma. Närstående till personer som har dött på grund av missbruk berättar att de främst känner skam, ilska, lättnad och skuld. De svåra känslorna som de närstående upplever, såsom skam och skuld, kan leda till att de närstående drar sig undan socialt och söker stöd först senare eller inte alls. Ofta upplever de närstående också att de har misslyckats för att de inte har förmått förhindra dödsfallet. I och med döden måste de närstående glömma förhoppningar om tillfrisknande och möjligheten till en ny ömsesidig relation. En närstående kan också känna skuld över att ha använt alkohol eller droger tillsammans med den avlidne.

På grund av känslorna av skuld, skam och stigmatisering som närstående upplever ska man i mötet med närstående undvika alla sådana attityder som kan stärka erfarenheten av att alkohol- och drogrelaterade dödsfall är skamliga eller stigmatiserande.  De närstående märker lätt om personen som möter dem använder ord som avslöjar attityder och förhållningssätt. Om de närstående upplever att de döms eller skuldbeläggs vid mötena finns det en risk att de helt drar sig undan för att undvika att på nytt dömas eller skuldbeläggas. Den närstående ska bemötas på precis samma sätt som alla andra som har förlorat någon – omständigheterna kan se annorlunda ut, men i grund och botten är upplevelsen av att förlora en närstående den samma.

Surevan kohtaamisessa on tärkeää myötätunto

Om den avlidne har varit beroende av alkohol eller droger i många år, kan de närstående ha levt i stress under flera års tid. Det kan ha funnits större konflikter i förhållandet med personen. Samma person kan samtidigt ha varit både älskad och belastande. Dessa två dimensioner är separata erfarenheter: å ena sidan har man älskat den närstående och å andra sidan har relationen till personen tidvis varit tung. De närstående kan uppleva att den människa de tidigare kände under årens lopp bit för bit har försvunnit i och med beroendet. I och med missbruket har de närstående kanske i åratal varit beredda på det värsta, att den som missbrukar ska dö. En del kan ha tappat kontakten till sin närstående helt på grund av beroendet. När dödsfallet inträffar är det ändå en chock för de närstående, även om det kanske var väntat. Det händer också att alla som står den avlidne nära inte nödvändigtvis har varit medvetna om personens narkotikaberoende eller kraftiga alkoholkonsumtion. Alla som dör på grund av alkohol eller droger har inte använt dem länge eller varit beroende. Rusmedelssensitiv sorg berör också många andra närstående, inte bara närstående till personer vars officiella dödsorsak är alkohol eller droger. Orsakerna till dödsfallet och händelserna kring det varierar kraftigt. Varje närstående och fall ska bemötas med samma respekt.

När någon dör på grund av missbruk, bearbetar de närstående känslorna som dödsfallet väcker, men ofta också den känslomässiga belastning som år av beroende har gett upphov till. När en närstående har missbruksproblem, belastas relationen bland annat av rädsla för förlust, ilska och besvikelse, en dragkamp om hopp och förtvivlan och ofta också skam. Ofta finns det inget utrymme för att möta och behandla de här känslorna medan missbruket pågår. När en närstående som har missbrukat dör, kan alla de här känslorna komma upp till ytan och skapa förvirring och även skuld. Ibland är känslostormen så kraftig och slitande att den till och med väcker självdestruktiva tankar.

Den som har förlorat en närstående kan behöva många slags stöd efter förlusten, beroende på situationen allt från hjälp med att sköta praktiska saker till samtalshjälp. När någon dör på grund av missbruk ska dödsfallets särdrag beaktas i fråga om hurdant stöd de närstående behöver. De närstående ska också erbjudas professionellt stöd. Om man inte sörjer kan sorgen eskalera till depression. Därför är det viktigt att de närstående får det stöd de behöver. På grund av att rusmedelssensitiv sorg är speciell kan det finnas ett akut behov av en sorggrupp direkt efter förlusten. Att tala med andra som har upplevt liknande förlust kan vara en viktig form av stöd för de närstående. Därför behövs det egna sorggrupper för dem som sörjer närstående som har dött på grund av missbruk.

Bemötande i praktiken

Lyssna: Genom att lyssna på den närstående kan den professionella visa respekt och vördnad för minnet av den avlidne. Det betyder mycket för den sörjande att en professionell finns där och lyssnar. Ibland behövs det också förmåga att tåla tystnad. Det är viktigt att låta den sörjande själv berätta så mycket som hen är redo för just då. När den närstående behöver tala, ska man ge tid och utrymme för samtalet. Ofta sätter den sörjande ord på sin inre upplevelse genom att många gånger upprepa saker kring den närståendes död.

Ett lugnt yttre: De närstående kan lägga skulden för dödsfallet på dem som arbetar inom offentliga tjänster, särskilt inom hälso- och sjukvården. De kan ha svårt att acceptera att det inte fanns någon tjänst som kunde hjälpa eller hålla den närstående vid liv. De kan också vilja ha svar på varför deras närstående inte fick den hjälp hen behövde. Anklagelserna kan också riktas mot andra och mot den roll andra har haft i att orsaka beroendet och i händelserna som ledde till dödsfallet. Trots anklagelser eller känslosvall ska den professionella gärna hålla sig lugn i situationen och på så sätt för sin del försöka stabilisera situationen.

Sensitiva uttryck: När man talar till den avlidnes närstående är det bra att vara uppmärksam på att använda sensitiva uttryck. Undvik stigmatiserande eller dömande uttryck om den avlidne, till exempel narkoman eller alkoholist, även om den närstående själv använder de här uttrycken. Den sörjande kan uppleva att vissa uttryck med negativa betydelser är dömande eller stigmatiserande. Uttryck som missbrukare kan definiera människan via beroendet och osynliggöra människans personlighet och identitet – de saker som den sörjande särskilt vill värna om. Det är till exempel bättre att säga ”din närstående dog som en följd av missbruk” i stället för ”den avlidna missbrukaren”.

Praxis vid missbruksenheter: Olika missbruksenheter ska ha egna gemensamt överenskomna praxis för att minnas de boende när de dör. Chefen har en viktig roll när man kommer överens om hur man minns de boende. En del av att minnas kollektivt kan vara en minnesstund som medlemmarna i gemenskapen förbereder tillsammans. Man kan be en präst eller diakoniarbetare till tillfället så att också arbetstagare har möjlighet att delta i minnesstunden. Personalen vid boendeenheten kan också hjälpa mer avlägsna närstående att få ta del av informationen och minnena. För de närstående kan det vara ett viktigt stöd i sorgen att tala med personalen.

Surevan kohtaaminen -toiminnan kuvituskuva

Jag eller min familj erbjöds ingen krishjälp efter det som hände. Delvis tror jag det berodde på att min närstående missbrukade. Å andra sidan har jag funderat på om jag inte stod tillräckligt nära. Jag har också tidvis känt skuld över att jag inte hjälpte min närstående mer med missbruksproblemet. Men det är tungt att vara närstående till någon som missbrukar och jag är medveten om hur omöjligt det är. För mig var offret ändå inte en narkoman, utan min lillebror, så sorgen och saknaden har varit enorm och det värsta som hänt i mitt liv.

Paula, Erfarenhetsexpert, Huoma – Henkirikoksen uhrien läheiset ry

Ge information: Förståelse för varför och hur någon har dött är en viktig del av sorgen. De professionella har i uppgift att ge de närstående information om vad som har hänt. Många funderar på hur deras närstående dog och vilka händelser som ledde till döden. De närstående vill veta vem som var inblandade i händelserna och var på plats när personen dog. De närstående kan själva begära information av professionella som känner till händelseförloppet. De professionella kan också själva fråga de närstående om det finns något de vill veta. Kunskap hjälper de närstående att förstå vad som har hänt, även om man kanske aldrig får svar på alla frågor.

Förståelse för beroendesjukdomar: De professionella behöver ha förståelse för beroendesjukdomar vid mötena. Också de sörjande närstående kan behöva mer information om och förståelse för drog- eller alkoholberoende och dess verkningar för att förstå vad som har hänt deras närstående. Att förstå drog- eller alkoholberoende som en sjukdom (t.ex. som diabetes) kan göra det lättare för den närstående och minska till exempel känslor av skuld och skam. Ansvaret för behandlingen av beroendesjukdomen ligger hos den som missbrukar och en utomstående kan inte ta på sig det här ansvaret. Människor dör också i andra sjukdomar som inte behandlas.

Vad ska professionella särskilt tänka på?

Det är viktigt att arbetstagaren kan tala om den sorg hen möter i sitt arbete i arbetshandledningen, antingen i arbetsgemenskapens gemensamma handledning eller i individuell handledning. Dödsfall och sorg man möter i arbetet kan aktivera förluster och sorger som arbetstagaren har upplevt i sitt eget liv utanför arbetet. Sorgen kan kännas annorlunda och det är viktigt att lyssna på sig själv för att ta reda på om känslor eller till exempel kroppsliga reaktioner hänger ihop med ett dödsfall man har varit med om i arbetet. Det är viktigt att ge utlopp för den belastning man upplever i arbetet så att den inte eskalerar.

Var får jag mer information?

Stöd för den sörjande

Webbplatsen Vaiettu menetys

På webbplatsen finns aktuell information om olika sorggrupper och stödmöjligheter på finska.

Mieli rf

Kristelefon: 09 2525 0112 

Sekasin-chatten samtalshjälp för unga
Tukinettjänster samlade på en webbplats på finska

Mieli rf:s samtalshjälp på plats eller på distans. Boka tid på kriscentret med en arbetstagare eller på distansmottagningen.

Mieli rf:s kamratstödsgrupper för dem som förlorat närstående

Kommunernas social- och krisjour

Du hittar kontaktuppgifterna på din kommuns webbplats eller i tjänsten Suomi.fi

Sorgeorganisationer 

Stöd som församlingarna erbjuder 

Missbruksorganisationer

Fri från Narkotika rf (endast på finska)

Hjälp per telefon tfn. 0800 980 66

Skör barndom – A-klinikstiftelsen

Skör barndom – chatta på svenska

Kondis rf

Blåbandsförbundet (endast på finska)

Blåbandstiftelsen (på finska)